Nu är det bara konstigt. Jag tycker att om något rör ihop sig i denna kalibern så borde det nästan röra upp sig själv. Det känns som om jag sa: "Ah, labyrinter är väll inte så svåra att ta sig igenom....". Dumt, dumt och dumt. Men det känns, för första gången på väldigt länge, som om jag verkligen vet vad jag vill. Det är ju bra.
Idag hade jag min sista dag på Espresso House. Först lite snack med chefen och sen satt jag med på personalmötet mest för att kolla vad det är för något jag slipper bry mig om nu. Just nu är jag riktigt glad att jag inte ska vara kvar. Det är lite väl hög press på de stackars Baristorna med andeles för lite betalt om jag ska vara lite för ärlig.
Efter det bar det av tillsammans med Linn och Carmen till Barista där vi delade på en presskanna i sofforna på uteserveringen. Presskanna är en helt klart underskattad bryggmetod! Jag måste skaffa ett par, det blir så grymtbra. (Kaffenörden är igång igen). Jag måste bara hitta några snygga.
Jag är på lägenhetsjakt för tillfället. Jag är riktigt sugen på att flytta hemifrån, det skulle vara så kul. Att få klara sig själv framför allt och att få, helt och hållet, bestämma över sig själv. Det är väll så dags. Det är å andra sidan inte helt lätt att hitta lägenhet i Malmö just nu men, "den som söker skall finna".
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar