Questions and Choices.

Jaha, då sitter man här igen och vet inte vad man ska göra. Alla dessa val och beslut som måste göras, hur vet man vad som är rätt?

Idag har jag haft en underbar dag, härlig lång morgon i sängen och sen en lugn och fin frukost med jättegott kaffe. Morsdagsmiddag hos Mormor och Morfar och sen hem för en lugn och fin kväll.

Men mitt i middagen ringer telefonen och jag ställs inför ett beslut....som tur är har jag lite tid på mig att bestämma mig men det blir så mycket tankar i mitt lilla huvud nu. Så synd att min höst inte är hos mig, det hade varit lättare att tänka då. Allt blir klart, ljust....

Toothpaste?

Idag ska jag hälsa på på jobbet, (vilken konstig mening det blir...), Espresso House då alltså. Jag ska sticka in och se vem som jobbar och störa dom lite. Plus att jag inte har varit hos Mr Sjöbäck på T & Kaffehuset på ett ganska bra tag nu.

Vi får nog klämma in ett litet besök idag också. Han har alltid en god Estate i kvarnen.

Tänkte att jag skulle ha på mig min nya oversize, tandkräms-färgade tröja jag köpte på H&M. Men vi får se om jag vågar gå ur huset med den....

Beer, Bishops and Manly Songs

Nu börjar det bli lite jobbigt att vara ledig. Det kliar i fingrarna...jag har inte gjort kaffe på ett ganska bra tag nu (en vecka kanske). Det ska bli skönt när det kommer igång igen och vi börjar jobba i Lund. Jag är nog världens sämsta människa på att vara ledig....jag blir så uttråkad. Fast det är klart att det är skönt också men jag blir så jäkla rastlös.
Det är kanske en sak man lär sig ju äldre man blir, eller vad vet jag....

Igår var jag ute och åt middag och drack öl med några gamla kompisar. Riktigt mysigt, det slutade med allsång på Bishops Arms, pubarnas pub. Jag gillar Bishops Arms, det är alltid trevligt där. Lite som den där gamla tv-serien "Cheers". Det är skönt folk där, alla är liksom äldre så det är inget skränigt eller stökigt ställe. Om det nu inte är det man är ute efter, då får man nog dra sig någon annan stans.

Grey Clouds and Sunlight.

Vilket konstigt väder det har varit idag. Idag har jag varit på stan shoppat lite och promenixat runt i solen. Helt plötsligt börjar det regna, ur ingen stanns. Så jäkla typiskt, sånt händer ju bara på skolutflykter. Men visst är det så, det kvittar när man ska på skolutflykt det regnade alltid. Kanske bara lite men det kom några droppar ändå.

Men, trots lite regn har jag haft en mycket trevlig dag på stan idag, frukost på Nesta och sen ränna runt i alla möjliga affärer hela dagen. Skönt att vara "arbetslös" ibland.

Idag äntligen har mina skor som jag beställde på L&I (gamla Stuk) kommit. Mina röda "TOMS" ah, så najs. De kan man köpa med gott samvete eftersom att för varje par som säljs så ger "TOMS" ett par till ett behövande barn, plus att de är grymt sköna. Det kan inte bli bättre.

Morning After.

Oh! Stel i ryggen. Jag nog hålla mig borta från vindrutor från och med nu. Det var en riktigt sjuk känsla att gå och lägga sig igår, man spelar liksom upp gårdagens händelse tusen gånger. Det var ganska obehagligt. Men jag är himla glad att det gick som det gick. Skär sår och ont i ryggen, jag kom undan ganska lindrigt faktiskt.

Nu bär det av till Mormor och Morfar för att äta lunch och lugna Mormor så att hon kan se att jag är hel. Ut i det vackra vädret!

Broken Glass

Idag hände nått sjukt. Jag hade bestämt att jag skulle träffa Carmen och Linn efter att de slutade jobba idag för en liten bit mat och sen lite öl/vin och skvaller-snack på lilla torg. Jag cyklade min vanliga väg till stan och plötsligt ligger jag på motorhuven på en volvo.

Ur ingenstans hade jag faktiskt blivit påkörd. Ett mycket snyggt aikido fall över hela motorhuven räddade nog mig där. Men det fanns inte en hel kvadrat cm på hans vidruta. Nu knappt fem timmar senare sitter jag hemma och skirver detta.

Det är underbart hur mycket snälla människor det finns som bara släpper allt de håller på med för att hjälpa en. Det var en jäkla tur, jag blödde ganska mycket från armarna så om inte folk hade vatt så snälla och hjälpt mig att förbinda mina armar så hade de kanske slutat lite värre. Men det är också lika otroligt hur mycket människor som stannar och bara tittar på olyckor, man blir så irriterad på sånt.

Som tur var kom hösten till sjukhuset. Fantastiskt hur den kan ge färg åt dessa tråkiga lokaler. Som en varm vind kom den till mig medans jag satt där ensam och lugnade mig. Tack, jag önskar bara att den hade kunnat stanna längre hos mig.

Dianetik, Your Mind or Mine?

Sen har jag hittat världens roligaste bok, nästan i alla fall. "Dianetik, hur tanken påverkar kroppen". Det är Scientologins bok om hur vårt sinne fungerar. Väldigt underhållande. För att citera: "Dianetik innehåller upptäckter som hävdats vara av större betydelse än båda hjulet och elden...(....)".

Det finns en rad intressanta ideer i den boken faktiskt.Visste ni till exempel att en person som uppnått tillståndet "Clear", de personerna kallas, "en Clear" har absolut kontroll över alla sina sinnen plus att de aldrig kan få cancer. Sign me up!

Color in Grey.

Det känns riktigt konstigt att vara utan jobb, eller mellan jobb eller nått sånt. Jag gör så mycket jag kan för att sysselsätta mig själv hela tiden men man hamnar alltid tillslut i en soffa. Konstigt, allt strävar mot kaos säger fysikerna men allt strävar ju mot tristess. Jäkla fysiker.

Som tur är har jag hittat något som lyser upp mina dagar. Jag avskyr att sitta sitt, som ni vet, så nu försöker jag att spendera varje vaken
timme i mitt nya ljus. Min höst, min färg i en annars grå värld.

Oh Dear.

Shit asså, jag hatar att vakna för att sen gå och lägga sig. Det är liksom ett par steg för mycket. Linser ska ut, tänder ska borstas och allt sånt. Sen får man lov att somna om. Fast det var å andra sidan jätteskönt att somna in när man är trött efter kvällens festligheter.

Idag är en spännande dag, jag är nyklippt och nyrakad. Men inte nog med det jag rakade mig för första gången med min rakkniv. En såndär gammal grej som man dödar folk med. Fy fan! vad obehagligt! den är så djävulskt vass att man tror inte att det är sant. Jag fick totalt spel när jag kom ner till halsen, runt lite viktiga pulsådror och sånt, och jag bytte till min hyvel istället. Det blev ingen blodsutgutelse men det var nära kring näsan.

Jag är så stört imponerad av Gustaf som rakar sig med kniv varje dag, det är sjukt manligt. Jag måste nog öva mer....

Shoes For Me?

Irritation i multum!
Jah har just köpt ett par jättesnygga mörkblå shorts som jag så gärna vill ha på mig nu när det är så fint väder. Men det visar sig att jag har inte ett enda par skor som passar till dem...Typisk Erik miss.


Frustration, jaja sånt händer nu gäller det bara att stå ut i långbyxor några dagar till innan jag hittar ett par snygga låga skor som passar mig och passar till mina shorts. Jag har tittat ut ett par jättesnygga röda Toms på L&I i Malmö. Det ligger vid Granit på gågatan i gamla Stuk-lokalen. Den butiken kan varmt rekomenderas åt alla faktiskt. Plus att det är fyra riktigt goa tjejer som har den.

La Macchina da Espresso

Nu är jag arbetslös! Eller "in between jobbs" som det så tjusigt heter. Idag träffade jag killarna som jag ska jobba med på Nesta i Lund. Det kommer att bli så jäkla roligt och lärorikt så att det inte är sant. Men som vanligt är jag yngst och gröngölingen fast då är det också jag som kommer att lära mig mest. Hoppas jag i alla fall. Så i vilket fall som helst så ända tills vi börjar jobba i Lund så rullar inga pengar in alls. Som det ser ut nu så börjar vi jobba i slutet av nästa vecka och sedan öppnar Nesta veckan efter, om allt går som det ska förståss.

Det ska bli så kul, vi kommer att ha, om inte den bästa så, en av de bästa kaffemaskinerna som finns på marknaden just nu, en La Marzocco "Linea". Tyvärr så har jag inte jobbat så mycket på La Marzocco men det är å andra sidan spännande att pröva på något nytt. Det ska vara en otroligt pålitlig och exakt kaffemaskin som när den lanserades satte standarden för hur alla kaffemaskiner skulle byggas. Jag tycker bara det är lite synd att den är så fyrkantig, det hade vatt snyggt med lite rundade kanter. Fast den är retro och häftig på sitt sätt.


Jag är sååå glad att vi inte ska ha La Marzoccos specialbyggda Mistral. Det är en mycket vacker maskin men den är otroligt svårarbetad och ologiskt planerad. För er som inte är på min nördnivå så är Mistral den maskinen som står i fönstret på Nesta på gågatan här i Malmö. Den ser lite ut som en sportbil och det var nog därför som Roberto Dell’ Aquila ville ha den.

Moving Your Mind.

Idag tränade jag Aikido för första gången sedan förkylningen slog till. Det var rätt hårt om man säger så, ingen pardon. Fast det är så jag gillar det. Det var kul att träffa alla igen, det var ett tag sedan sist och det känns i kroppen.

Pappa såg nog fram emot att vispa omkring med mig lite, jag fick några rejäla rundturer av honom. Hahaha, det är jobbigt hur bra han är (hoppas bara att han inte vet det själv). Fast jag fick ge igen lite, kändes rätt bra.

Nu har jag snart tränat Aikido i tretton år och jag är så otroligt fascinerad av det, jag fattar inte hur man kan ha kommit på nått sådant. Typiskt japaner, en kampsport där man inte använder styrka utan sin motståndares rörelse moment mot honom. Men det är så mycket annat också. Aikido har många mycket intressanta filosofier. När man börjar så ligger all fokus på rörelserna eftersom att man tror att det är det det handlar om men det är det inte alls. Rörelserna är bara vägen till att förstå vad det handlar om....

Aikidons grundare O-sensei Morihei Ueshiba ville skapa en kampkonst för livet och inte för döden och därför är Aikido den "harmoniksa-kraftens-väg" (Ai-Ki-Do). Ueshiba, eller O-sensei, gav en liten ledtråd till vad han menade med sina Aikido. Han sa: "I'm not teaching you how to move your feet, I'm teaching you how to move your mind."

Hoppas att den dagen kommer då jag verkligen förstår vad han menade....

How Things Tie Up.

Nu är det bara konstigt. Jag tycker att om något rör ihop sig i denna kalibern så borde det nästan röra upp sig själv. Det känns som om jag sa: "Ah, labyrinter är väll inte så svåra att ta sig igenom....". Dumt, dumt och dumt. Men det känns, för första gången på väldigt länge, som om jag verkligen vet vad jag vill. Det är ju bra.

Idag hade jag min sista dag på Espresso House. Först lite snack med chefen och sen satt jag med på personalmötet mest för att kolla vad det är för något jag slipper bry mig om nu. Just nu är jag riktigt glad att jag inte ska vara kvar. Det är lite väl hög press på de stackars Baristorna med andeles för lite betalt om jag ska vara lite för ärlig.

Efter det bar det av tillsammans med Linn och Carmen till Barista där vi delade på en presskanna i sofforna på uteserveringen. Presskanna är en helt klart underskattad bryggmetod! Jag måste skaffa ett par, det blir så grymtbra. (Kaffenörden är igång igen). Jag måste bara hitta några snygga.

Jag är på lägenhetsjakt för tillfället. Jag är riktigt sugen på att flytta hemifrån, det skulle vara så kul. Att få klara sig själv framför allt och att få, helt och hållet, bestämma över sig själv. Det är väll så dags. Det är å andra sidan inte helt lätt att hitta lägenhet i Malmö just nu men, "den som söker skall finna".

Precious Sleep.

Vilken skitnatt! Sömnlöshet är en riktig höjdare! Man får inte ens vakna på morgonen, man bara ligger där i sängen och stirrar upp i taket. Vissa kör ner hela huvudet i kudden men jag har så svårt att andas då så jag kör rygg, med ögonen fixerade på taket. Jag fattar inte varför man bara inte kan få lov att somna, man ligger ju ändå bara där, eller hur?

Jaja, nu gör vi nått bra av detta. Nu ska jag in till stan och träffa en kompis och så kör vi 100% nu hela dagen.

Here's That Rainy Day.

Denna dagen började bra, riktigt bra faktiskt. Jag gick upp sent åt frukost i lugn och ro. Sen cyklade jag inte till jobbet för att hämta lite arbetskläder som jag var tvungen att tvätta innan jag lämnar tillbaka dem. Jag dricker en kopp kaffe och pratar med Linn och Veronica en kort stund innan jag sticker hem igen. Väl hemma träffar jag på pappa, som har varit och sprungit Göteborgsvarvet (21km). Sen ringer telefonen. Vi pratar, mina händer skakar som om jag satt ute en vinterndag. Jag känner hur jag är svag i rösten medans jag pratar med dig. Nu känns det som att hela världen regnar bort...

Jag hatar att göra människor ledsna, det är det värsta som finns. Vet inte alls vad jag ska göra nu för att det ska känns bättre. Det är nog inte så mycket att göra, det som är sagt är sagt. Fan också, jag får väll gräva ner mig i jobb ett tag nu för att slippa fundera på detta igen. Regnet faller över min värld än en gång, trots att det var strålande sol i morse.

Visst skulle det vara bra om alla problem bara löste sig själv? Fast å andra sidan så är det nog så att det är hur vi hanterar alla dåliga situationer och valen vi gör när allt är som sämst som definierar oss, som berättar för personer omkring oss vad vi är för slags människor. Varje val man gör skapar den personen man är, det är jag övertygad om, men de valen som man gör mellan lätta saker medans allt är bra kan inte jämföras med de valen vi tvingas att göra. De valen som får en att lida, som om någon högg en i hjärtat. Men det är ett val man inte kan strunta i utan man måste bara ta itu med det hur ont det än gör.

Nu ska jag låta paraplyet mot väggen och ta ett steg ut i regnet.
Hur blöt jag än blir.....

L’arte de Caffe.

Igår övade jag och Carmen på att göra fina mönster i kaffet på jobbet. Det var grymt kul men man blir lite tokig på det också eftersom att man står och skummar obscena mängder med mjölk för att skapa ett litet hjärta/löv eller i värsta fall "en Picasso" som Carmen så tjusigt kallar det. Det är egentligen bara ett annat namn för en abstrakt bild eller figur, med andra ord, kladd. Man blir dock lite överraskad över hur fort man lär sig vissa saker. När man väl har lyckats en gång så är det som om en spärr släpper och man förstår hur man ska göra.

Dansösens och koreografen Martha Graham sa att: “Practice means to perform, over and over again in the face of all obstacles, (….)”. Mer sant kan det inte vara, öva tills du spyr, get over it, sen övar du lite till. Ett misslyckande är också ett resultat som man ska ta med i sin beräkning.

Nu när ja snart ska sluta på Espresso House så får man ju passa på att ha lite roligt vid kaffemaskinen. Det är faktiskt inte så många dagar kvar nu. Det kommer att kännas konstigt att inte jobba med tjejerna...jag kommer att sakna dom jättemycket men jag får väll skylla mig själv för att jag sökte nytt jobb.

I vilket fall som helst så kommer jag antagligen komma in och snylta och för att stå och störa dem medans de arbetar. It's just what I do best.

Five Seconds On the Floor.

Idag har jag varit mögtrött på jobbet (kan man skriva så?).
Fattar inte vad som är problemet, jag har sovit hur bra som helst i natt plus att jag gick och la mig nästan i god tid. Vad kan det vara? Äh, som vissa säger, "sömn det är överskattat, man kan sova när man ligger i graven". Men jag undrar egentligen, dom som säger det måste ju vara alla de lyckligt lottade människor som aldrig haft en sömnlös natt. Jag menar dom måste tycka att sömn är ett jäkla "hittepå" bara för att de aldrig riktigt har sovit sådär skitdåligt någon gång.
Kan det inte vara ett svar?

Jag har i vart fall aldrig behövt sova sådär mycket tills jag började gå upp strax efter halv fem på morgonen för att komma till jobbet. Snacka om att man uppskattar en timmes extra sömn var natt då. Det är bara tur att jag jobbar på ett café där det finns näst intill obegränsad tillgång till kaffe.
Nästan alla mina kunder frågar mig (tidigt som fan på morgonen när vi öppnar) "Erik, hur kan du va så jävla pigg?", detta i en aningen irriterad ton. Mitt ända svar är att det är en koffein-fråga. Ett par espresso på morgonen sen är man på banan.

Som sagt så var det fett mycket och göra på jobbet idag, jag fick stanna över nästan en timme. Inte för att det var någon större kris men jag hade ett par svaga ögonblick under den timmen. Jag minns att jag någon gång låg platt på magen på golvet inne i kaffebaren, Carmen tittade konstigt på mig (undrar varför?). Sen kan jag har bitit vår praktikant också, minns inte helt men han ville inte säga hejdå till mig sen utan han sprang bara upp i diskrummet. Dagens ungdom!

Nä! Nu glömmer vi det! Nu ska jag tillbaka in till
stan och fixa rejält med sushi inne på Ikizukuri bredvid jobbet på skomakaregatan. Sen ska jag sätta mig någonstans och njuta av min mat medans jag försöker att låta bli och tänka på att imorgon är min sista dag på jobbet, vilket är lite tufft, och att Linn är sjuk som en åsna (Burro, ett av mina få spanska ord). Det vill säga att vi får hoppas på att hon kan jobba annars blir det ett tungt lass att dra, eller putta.

Coffee with Lemongrass?

Jasså, jaha, provsmakning på Skomakare gatan, igen... Erik, jag, har freakat igen och köpt med kaffebönor till arbetet för att efter stängningstid (och arbetstid) stå och dricka espresso. Fan va jag känner mig skum, suck. Men det var grymt gott, blanda det med trevligt sällskap och en butter städare så har man nästan en helkväll.

Kaffet jag köpte med mig heter Rawanda Gatsinga och det kan varmt rekommenderas. Man ska bara vara medveten om att det har en mycket stark syrlig efter ton och det kan chocka många som sedan tror att det har hunnit bli dåligt.

Jag gillar Rwanda Gatsinga för sin friska smak och luriga underton. Prisvärt och mycket god kvalitet.

Subculture, Coffee-style!

Men asså hela den här kaffekulturen som har kommit nu, är den inte bra egentligen? Jag menar det finns en massa jobb till helt ointresserade 80-talister (som jag själv) och istället för att sitta hemma med sin laptop så går folk till caféer med trådlös internet uppkoppling och chattar med en stor vanilla Latte i handen istället. Jag gillar det, man kommer i alla fall ur huset/lägenheten/källaren en stund, stimulerar den svenska ekonomin och kanske får i sig lite frisk luft. Inte helt fel.

Fast helt ärligt, jag tycker att det är jättemysigt att smita in på ett café själv eller i sällskap med någon och dricka en kopp kaffe. Speciellt om det är ett gott kaffe, då kan ja njuta av smaken hur länge som helst. Jag brukar gå till The & Kaffehuset på Fersens väg där Claes serverar olika sorters Estate kaffen och en hejdlös mängd the.


Annars är Café Nesta på gågatan i TV 4 huset ett fantastiskt ställe också, plus att man kan alltid få öva på sin italienska med il Maestro Roberto Dell’ Aquila som är "överbarista" och platschef där.

C-vitamin boost.

Fy fan! Idag vaknade jag klockan fem av mitt eget hostande. Äh! Va ja hatar att vara förkyld. Vi män är så jäkla ynkliga när vi är förkylda också. Fast jag tror att jag har en förklaring till det, eftersom att förkylningen sätter sig i musklerna i kroppen och vi män har mer muskelmassa så borde en förkylning vara värre för oss. Eller är det bara som jag hoppas?

Nä, nu har jag tagit tre gånger den rekommenderade dagliga dosen av C-vitamin plus att jag har druckit två jättelika koppar med te. Vi får väll hoppas att det släpper annars blir det en jobbig helg på arbetet. Jag tror att jag ska fortsätta knapra C-vitamin resten av dagen, det är bara så jäkla trist när man glömmer att det är brustabletter och stoppar dom i munnen.

Idag känner jag för att sticka in till stan och dricka kaffe på ett café efter det andra. Kanske man ska skaffa sig en riktig koffeinkick idag…? Det är aldrig fel.

Late night travel.

Jag älskar att cykla hem sent på kvällen. Malmö är så stilla mitt i veckan sen på natten.

Efter en lugn och skön kväll med ett/två glas vin så är det härligt att cykla hem en sommarkväll och få tänka lite för sig själv.

Natten har en tendens att lura fram dom mest besynnerliga tankar hos människor och speciellt mig. Jag är en riktig “natt människa” jag älskar mörker, det låter kanske lite dystert men jag kan gå ut och gå helt ensam sent på kvällen utan anledning, speciellt om det är stjärnklart.  

A day in the life of a fool.

Varför ska allt vara så jäkla rörigt hela tiden? Kan man inte bara få lov att slappna av, suck. De är väll bara att ta sig i kragen och resa sig upp igen, för sjunde gången eller nått. De är en himla udda känsla att jag faktiskt finner mest ro på jobbet. Slipper tänka så mycket på allt som händer och man kan bara koncentrera sig på att göra fina mönster i kaffet.